Och plötsligt ska vi minnas

Egentligen finner jag inte ord. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Annat än ett stort tack till Argument Förlag som gett ut de här båda böckerna. Det jag talar om är två böcker av Susanne Dahl och Kent Wisti, Och plötsligt ska vi minnas (2022) samt Vem såg mig då (2020).

Susanne Dahl, präst och poet, har skrivit fantastiska dikter som är väldigt avskalade, nakna med vardagliga bilder och en enkel vardagstro, men ändå med ett stort djup som bra poesi ska ha. Man lämnar att idissla dikterna, man vill gärna återkomma till dem och man får ofta bara vila i dem och låta dem bära stunden. Dessutom så överraskas man ibland av hennes formuleringar så man får läsa med noggrannhet för man tror att det står det gamla vanliga för man känner igen ”ordet” men det gör det inte.

Kent Wisti har skrivit båda böckernas inledande del och de är också väldigt poetiska. Men inte bara det han har med sina målningar och bilder berikat båda böckerna. Det är inte alltid så enkelt att kombinera dikt och bild. Men i det här fallet har det går utomordentligt bra. Kent Wistis teckningar och målningar kan man också stanna upp inför och bara bli i dem och låta ögonen vila på dem. De är som egna dikter men med samma tema som Susannes.

De båda böckerna är också vackra och fina till format, layout komposition. Vilket gör att de gärna får ligga bredvid min fåtölj så att jag kan nappa dem då jag vill eller komma med mig om jag är borta någonstans. Lever med dem och njuter av dem.