Seamus Heaney

Jag minns ännu nobelfesten 1995, den första jag och gumman såg tillsammans på tv och hur förtjusta vi blev och särskilt jag i den irländske nobelpristagaren Seamus Heaney. Och jo, jag skaffade de böcker som jag kunde hitta av honom på svenska. Och jag blev förtjust.

Livet är poesi och poesi är livet. Ibland så får jag riktigt poesi längtan och då läser jag poesi och njuter och förundras och tar den till mig.

Nu har jag haft en tid för mycket poesi. Och nu trettio år senare så är det just Seamus Heaney som jag ägnat mig åt. Jag har läst essäer av honom som handlar om poesi och så har jag ju förstås läst hans poesi.  

Jag tilltalas av hans vardagsbilder, det levande förflutna, den lyriska skönheten, vardagens mirakler och det etiska djupet. Han är enastående i sitt sätt att skriva. Det var den senaste samlingen på svenska, Hundra dikter, som jag kommer över och som så grep mig att jag måste läsa allt jag har av honom i hyllan. Det var en underbar litterär upplevelse. Det är ett tag sen jag så drunknade och njöt av poesi.

Seamus Justin Heaney född 13 april 1939 var äldst av 9 syskon och växte upp på en bondgård i Mossbawn på Nordirland. Han kom att vara professor i poetik både i Oxford och på Harvard. 5 år i Oxford och 14 år i Harvard vilket gjorde honom internationellt känd. 

Han debuterade 1965 med Eleven poems och kam att ge ut 13 poesi böcker, 6 prosaböcker och 2 pjäser.

Efter en kort tids sjukdom avled han den 30 augusti 2013.