Van Morrison

När jag för några år sedan fastnade för Van Morrison och började lyssna mer ingående på hans musik så fick jag också höra om Clinton Heylins biografi, Can you feel the silence?. Det sades om boken att det var ingen vacker läsning om en man och hans musik. Nå, det skrämde inte inte mig, jag känner väl till att de som skriver fantastisk litteratur, poesi eller gör bra musik inte alla gånger är de enklaste personligheter.

Clinton Heylin har gjort ett omfattande arbete för sin bok om Van the Man. Han här läst intervjuer, talat med vänner och musiker osv. och därmed fått ihop 500 sidor om en intressant människa. Han börjar förstås från början när George Ivan Morrison föds 31 augusti 1945. Sedan får vi följa hans barndom och uppväxt och hans första band och sedan tar hans solokarriär vid och boken slutar år 2001 eftersom den kom ut 2002.

Morrison har hela tiden präglats av ett andligt sökande, brottats med livets frågor, dess mening och mycket annat. Han beskrivs som en som behärskar många instrument men som inte är riktigt lysande på något av dem. Men däremot så skriver han fina sånger och melodier. Han är enormt produktiv och väldigt bestämd över hur han vill ha det, hur det ska låta på både skivinspelningar och på scen. Man kommer honom inte riktigt nära, och man kan få känna av hans vredesutbrott om han inte är nöjd med något. Han säger upp bekantskaper och behandlar inte alltid sina vänner väl. Men han är också känslig och kan erkänna glädjen och behovet av vänner och vänskap.

Hans karriär har bestått av stora framgångar och och stora bakslag. Men trots en brokig karriär och att han har namn om sig att vara rockvärldens surgubbe nummer ett, så kan den snart 80 årige Van Morrison njuta av att vara en av rockmusikens legendarer som skrivit många odödliga sånger och spelat in många skivor som blivit klassiker.