Trädgårdens Gud

Jag har lyssnat en del på Andrew Petersons många skivor. Han skriver underbart vackra melodier och har ett intressant djup i sina texter. Det är ingen tvekan om vad han tror på men hans förmåga att formulera sig och skriva vardagligt är enastående. Det förvånade mig inte att han sedan skrev Wingfeathersagan, en fantasy serie för barn och unga, mycket intressant läsning. Och nu så får vi ta del av Trädgårdens Gud.

Det här är en bok som berör på många sätt. Han skriver mycket om träd och vad träden betytt för honom genom hela hans liv. Han skriver om trädet som han och hans familj satt under när han var barn och samtalade. Om träd han sett som är hundratals och över tusen år gamla. Om träd han planterat och om den starka kopplingen mellan träd och människor som det skrivs om i Bibeln. Båda kommer från jorden, båda är kallade att bära frukt och växer när de vattnas med livets vatten.

Boken är också mycket personlig. Han talar om när han var så slutkörd efter allt arbete att han lämnade i en skrubb gråtande innan en konsert, om svåra ångest angrepp, sorg, försoning, frid glädje, tro och Guds godhet i en skog av minnen. Att möta hans historia är att möta sin egen historia åtminstone till vissa delar. På ett fint sätt formulerar han hur trädgårdens Gud alltid är närvarande, hur han planterar, ibland beskär och till sist i sin godhet tänker skörda den goda frukten, en frukt av rättfärdighet. Boken lyfter också då han delger bakgrunden till vissa sånger och delger texterna till dem på engelska och svenska och dessutom så får man ta del av många fina teckningar han gjort.