Bo, Bo och Bo

När jag som yngling hade börjat upptäcka den litterära världen och läste författare och poeter jag hört talas om eller läst om så var Bo Bergman en av de som tidigt kom med.
Jag vet inte varför men förmodligen fann jag hans böcker på antikvariat och jag minns att jag fascinerades av att han blev nästan hundra år.
Bo Bergmans poesi hör till den som var med och introducerade mig till poesins värld. Han var en poet av sin tid och sin tradition.
Dessvärre så är det mycket länge sedan jag läst honom.

Bo Carpelan återkommer jag ofta till. Jag vet inte vad det är med hans poesi men den är tilldragande och spännande.
Carpelan själv var inte speciellt religiös men jag upplever många av hans dikter som djupt andliga. De talar andliga sanningar.
Men en stor poet har ju djup i sin poesi. Poeten skriver sin dikt med en tanke och känsla han har och varje läsare tolkar den efter de upplevelser och referenser hon har av livet. Och dikten är lika sann och lika rätt för alla.
Jag tar mig gärna ann Carpelans poesi och har behov av att läsa honom ibland.

Bo Setterlind har följt mig många år. Han har skrivit sångtexter, berättande dikter, dikter och mycket mer. Någon gång har han varit obegriplig men oftast berörande.
Han har förmodligen gjort sig odödlig med sin dikt Döden tänkte jag mig så.
I motsatts till Bo Carpelan så har Bo Setterlind alltid haft en stark bekännelse. Hans kristna tro har präglat mycket av det han skrivit och därmed berört många.
Men han har också varit folkkär och skaror har dragits till de tillfällen då han uppträdde med sin poesi.
Jag själv sätter mig nu som då ner och njuter och låter mig gripas av någon av hans diktsamlingar.